Psst..

Den är här. Men jag ska nog skaffa nån annan färgs tofs (fult ord förresten).

/LN

Brummar bilarna?
Har du ätit purjolök?
Du skojar min doja!
Bertil kommer hit idag,
jag hälsar honom från dej!
Livet är skönt,
byrålådan är på glänt.
Vi ses, adjö!


Min familj kommer till Åbo idag. /LN

Det där håret. Varför vill man alltid ha det man inte har? Säg mej det.
Elle

Veckans tema har varit vild. Vi har funderat på det med Maria. Förr hade vild betydelsen busig. Nu har det nog mer att göra med frihet. Låter det logiskt? Elle Bild

Pojken Max är så fängslande. Monstren så mänskliga. Såna filmer är så min genre. Bästa på läääänge! Jag satt helt ensam i biosalongen. det var värda pengar det. /LN

Idag är det sidenskjorta och läderbyxor. Och Fatimas hand.

/LN

Från Marias favistidning. Formen!
/LN

Sprid ut konst. Sånthär är jag för. /LN
Yvan igen. Säg när ni tröttnar på mitt bildstjälande.

Hej, hej hemska torsdag.

 

Seger

 

 

 

Eller vad säger ni?

 

Maria

Jag har åkt mycket tåg den här hösten, har inget emot det. Ganska skönt, intressant. Man ser en massa. En massa olika mänskor. Sexans tåg är lite speciellt. Man har en känsla av att allt är gammalt, slitet och trött. Väggarna är antingen röda eller ärtgröna, säten nötta. Första gången jag tog det tåget en söndag kväll, satt jag alldeles i närheten av en flicka i min egen ålder som helt fick min uppmärksamhet.

Det såg ut som om hon bar på hela världens sorger. Jag vet inte om jag har sett en ledsnare människa i verkligheten förr. Kan hända att det var hela tågstämningen som hade något med det att göra, men ledsen ledsen ledsen var hon. Hon hade en röd klänning och röda skor. Hennes maskara rann nerför kinderna. Bredvid sej hade hon en bok, miten voitat masennuksen, eller något ditåt.

Jag var arg på mej själv att jag blev så länge och stirra på henne. Men jag skulle bara ha velat gå och sitta brdvid henne och säga något smart. Men sånt gör man ju inte, vilket det också är ledsamt. Istället hoppades jag bara att allt skulle bli bättre för henne. Efter tåget glömde jag snabbt bort henne. Tills.

Tills idag, då jag satt ner mej i det där samma sexans tåget. Där satt hon. Igen på andra sidan gången. Hon såg glad ut. Stickade, lyssnade på musik. Nynnade lite. Jag blev så glad. Blev förundrad över hur jag kom ihåg henne. Men var bara så glad.

Hon började göra sej fin, lite smink, lite rosetter. Öppnade en cider och var sådär euforisk. Jag tror inte hon kände igen mej. Varför skulle hon göra det? Ändå tittade hon lite förläget på mejoch log, som om. Sak samma. Sedan hoppade hon av tåget i Kuppis och emot henne kom en pojke. De kramades och tåget for iväg. Ajaj, sa jag ren hur glad jag är just nu?

/Ellen

Maria

/LN

 

 

Jag tittar bara på Teema nuförtiden. Stor förändring. /LN

1 2
/LN

Hoppas på att en dryck på Kåren ska pigga upp min usla dag. Eller främst det att se lite mänskor. Så man glömmer det eländiga! Kolla på ölen på bilden nederst. Helt fantastiska.

Det känns som om jag lever i nåt sorts vakuum nu. Det är lite tomt och det händer ingenting. Det är bara en tid jag väntar, väntar otåligt. Kan inte koncentrera mej på någonting vettigt. Är ett enda virrvarr. Aargh man måste ha ett hem. Bild /LN

PS. Nog för att Emma är den snällaste. Handlar inte om det ju :)

På nästa fezzt ska jag ha en hustatuering på min arm! Zege, du fick ett uppdrag till. Stackarn, jag bara öser uppgifter på dej. /LN