Psst..

Den här natten har jag läst på Kjell Westös nya Gå inte ensam ut i natten, spelat patiens, lyssnat på Simon & Garfunkel på repeat, ett bra tag. Nu på morgonsidan har jag sett ut från mitt fönster på alla människor som den här tiden hamnar åka till jobbet i sina bilar.

Det är en konstig känsla när två saker man gillar möts. När man nämner en sångare i en bok man läser, eller tvärtom. Man blir glad, hej honom vet jag också, han är ju min favorit. Det hände nyss. 


People talking without speaking
People hearing without listening
People writing songs that voices never share



The Sound of Silence i Gå inte ensam ut i natten. Nu önskar jag över allt att bara få sova lite. Annars gör jag det i bibban imorgon, idag.





/LN