Adieu
E: Jo, gissade lite det. O vet du vad! Jag slutar med. Jag vill inte ha onödig ångest [de som känner mej vet]. Jag ska helt sluta göra/läsa blogg. Men nu måste vi lära oss att tala i telefon istället. Kanske vi börjar skriva brev? Snigel du vet.
Z: Nu gjorde jag ett sista inlägg. Skönt.
E: Je! Nya tider, nya tag. Det känns plötsligt lite friare. Nu tänker jag bara prioritera vänner. Vänner jag vill se.
Z: Låter fint! Den var värdefull. Så det är bäst att sluta nu när den inte behövs längre.
Le,
Ellen
När du skriver allt så där fint och jag inser att det är just precis så fint det kommer att vara blir jag bara varm&fluffig inuti.
Förutom. Klockan fyra ses vi på sista koppen natt-te där vi båda heligt bedyrar "bara kapitlet till slut!".
Vihaan ja rakastan syksyä. Vihaan sitä tunnetta, että kaikki loppuu. Puistoillat, mansikat, ennalta suunnittelemattomat päivät. Ja nyt tää blogi! Sitten ihmiset, joihin on vasta ehtinyt tutustua, palaa takaisin Ruotsiin tai Turkuun eikä voi olla varma milloin niitä näkee seuraavan kerran. Kuitenkin samaan aikaan tunnistan ton saman innostuneen odotuksen kaikesta tulevasta ja uusista suunnitelmista. Ristiriitaista.
Hienosti sanottu.
Saa nähdä. Tuntuu siltä, että saatan jatkaa jollakin tavalla. En ole vielä varma. Jos tekee mieli. Täähän on vähän kun päiväkirja, mun pitää vaan katsoa voinko edes olla ilman.
Er blogg e saknad.